Hon kom, jag bjöd henne att ta av sig sina blöta paltor och slå sig ned för att torka sig och jag var förvånad att hon så plötsligt infann sig men det var hon – våren, våren! Vi välkomnar dig.
Dagens sångtext från Grechutas ”Wiosna..” slår an samma ljuvliga ton när den genom Spotifys eter verkligen råkar hamna i mina öron i precis rätt tid för idag är vårvintern här och det är första mars och solen värmer, snön smälter men det är fortfarande riktigt råkallt. Jag har mössa och dunjacka för i skuggorna ligger isen halkvänligt kvar och lurar, som lönnmördare bakom hörnet beredd att sätta krokben för den som hastar till pendeltågen. Det är fantastisk hur, om man är uppmärksam, låttexter eller enstaka lästa citat ur en bok som råkas slå upp på en viss sida, kan träffa mitt i prick. Om en inte visste bättre skulle en tro att någon annan matar en. Pronomenet en är genuskorrekt och visar en politisk neutralitet mitt i det andefattiga andliga och i den allmänna begreppsförvirringen.
Sedan igår var det någon form av lokförarprotest så flera avgångar ställdes in, folk smått irriterat förfärade men tålmodigt väntande på att äntligen få komma hem. Så ock jag. Men jag har en ny strategi, som går ut på att ta tillfället i akt även i vårvintertider.
Det som togs var en rundtur i VH´s prominenta centrum med en mängd andra som också förstod att vänta är slöseri på dyrbar tid. Man kan lika gärna besöka närmaste Coop. Vansinnigt dyrt där förstås. Vem sjutton har råd att handla på Coop? Min nya strategi är att bara handla sånt som är värt och låta chimpanshjärnan tåla sig. I hunger är det inte lätt men det gäller att föröka förena sin målbild med handlingen. Att inte bli illamående är ingen målbild men att att vara en människa med en lugn mage kan bli visionen här. Hur som helst klarade jag det inte direkt utan köpte en hel del skräp när jag ändå höll på. Chimpansen behöver få sitt i sinom tid och tiden är nyckelordet för den. Jag köpte tre käck för tio kronor, vilket var prisvärt (säkert utgånget datum) och en smarrig kokosboll som fick göra basilikan och jordnötterna sällskap. Kalaset gick på 57 riksdaler, vilket kändes rimligt billigt lagom så här tre dagar efter lön. Jag sparar till framtida utsvävningar. Man vet aldrig när pengarna behövs bättre än till mat. När jag pratar o chimpansen hänvisar jag till en bok jag inte vet namnet på av Maria Borelius men det går säkert att googla fram den.
Apropå googla så har jag redan förbrukat mitt konto på openchat och funderar på att börja prenumerera. För en snåljåp som jag behöver det verkligen dock vara värt det och därför funderar jag än. A säger: the time i now. Och det måste man ju verkligen hålla med om men jag vill inte slösa dyrbar värdefull drömtid som jag istället kunde sitta och se White Lotus på (fast säsong två är riktigt värdelös) eller klinka på pianot. Men gör jag det ska den få producera; frågan är vara vad.