Rubriken syftar på en artikel av Inger Lindberg som jag läste när jag gick min utbildning till lärare i svenska som andraspråk. Det handlar mest om grammatik men reflektionen idag är konflikten mellan föräldrar och barn där det strävas åt helt motsatt håll. Barnen; eller de unga vuxna ska frigöra sig och gärna kontrastera till föräldrarna som å sin sida vill hålla fast, behålla och svetsa samman med slitstarka band för att inte förlora de kära. Historier och skräckexempel på vänner, väninnor som förlorat kontakten med sina telningar pga någon, som rent objektiv kan verka vara en allmänmänsklig brist. Man ryser till och ruskar bort; hemska tanke och hoppas att inte drabbas själv. Medan det i själva verket är rätt bäddat för att det ska ske. Det är egentligen märkligt att det inte sker oftare med tanke på de motsatta enorma krafterna som kanske är naturlagar. Hur ska man någonsin kunna förena dessa krafter, eller ska man inte?
Låt barnen löpa! Släpp barnen loss, det är vår! Var inte där och peta och räta upp och rätta till och ställ till rätta. Släpp taget. Gå vidare in i världen där du nu som förälder behöver klara dig själv. Det finns förstås olika skolor här och röster som ropar från olika håll och olika sinnesstämningar gör att man lutar åt olika håll i besluten om vem man ska lyssna på. Som en fura på kalhygget. En skör blåsig dag tänker man si och en dynamiskt solig tänker man så. En förnumstig dag lyssnar man på en klok podd i ämnet och finner tröst i att kanske, kanske ha gjort någon detalj rätt. När en annan podd förklarar precis hur saken borde ha skötts, vilket inte alls stämmer in på hur det faktiskt var och då sänks självförtroendet ner i skuldträsket. Risken finns därför att barnet kastas ut med badvattnet. Intet ont som inte har något gott med sig. Medaljens baksida och fötterna upp och huvudet ner. Eller: se det från den goda sidan. Gör om och gör rätt eftersom barnen alltid är ens barn oavsett hur gammal man blir och de blir. Rätt ska bli fel och vice versa. Så skola de sista bliva de första och de första bliva de sista för att tala med Matteus.