Månad: april 2018

Död mans pose eller dead mans pose är den avslappnande slutpositionen när man har yogat. Den låter dig gå in i total avslappning och är menad att skänka energi framåt. Gör så här: lägg dig raklång med armarna utmed sidorna. Lägg en platt kudde under huvudet och vinkla fötterna lite utåt. 

Andas, andas, andas i död mans pose

Andas in, räkna till fem, håll andan i en sekund och andas ut och räkna till fem. Gör detta tre gånger tills du känner att du är fullständigt avslappnad. Vill du använda något mantra kan du göra det.  Död mans pose ska avsluta alla yoga-positioner för att ge kroppen tid att registrera tänjningarna och elasticiteten. Positionen bör du vara i, i cirka fem minuter och du kan sätta på dig strumpor och lägga över dig en filt för att inte frysa. Lyssna till mjuk musik och lägg gärna till en doft av lavendel som ger ytterligare lugnande  effekt. Tänd rökelse eller lägg en doftkudde i närheten av huvudet bara.

Tänk på kroppen

När du andas i savasana, död mans pose, kan du tänka på de olika kroppsdelarna en i taget. Tänk på ena foten och låt den slappna av, tänk på den andra och släpp spänningen i den också. Gå igenom hela kroppen, kroppsdel för kroppsdel tills du känner dig fullständigt tung och avslappnad. Om tankarna far iväg ska du låta dem göra det men att återgå till andningen ska vara ett medvetet val. Du kan andas in gott och andas ut ont, räkna dig igenom andningen eller fokusera på att luften du andas in är kall och den du andas ut är varm. Egentligen är alla dessa metoder bara varianter av fokus. Och fokus i död mans pose måste ligga på andning och på fullständig avslappning. Här ska du inte tänja, inte sträcka inte känna; bara släppa taget.

Mobbning i skolan var temat för diskussion i dag. Ett oplanerat och spontant ämne som rykande aktuellt och hett följdes upp av alla inblandade. Det visade sig att ungefär hälften av alla elever, som ju är vuxna, någon gång själva hade utsatts för mobbning. En kvinna grät och det blev känslosamt men ofrånkomligt tvunget att beröras och diskuteras med tanke på våra egna barn. Hemska tanke att de skulle bli utsatta!

Nätmobbning är samtidens problem och läs det här, som jag själv hört någonstans: att släppa ut barnen själva på internet är som att släppa ut dem på en starkt trafikerad väg och låta dem klara livhanken hem. Läs vad psykologerna säger.

Varför UtsättEr vi Våra Barn För Mobbning?

Själva grundproblemet med mobbning är att vuxna för över sina beteenden på barnen som blir intoleranta mot olikheter. (läs gärna inlägget om Mia Skäringer) Det kan räcka med ett smärre talfel eller en annan egentligen betydelselös defekt och odjuren kastar sig över offret. Det är en slags djurisk kamp för att utesluta den svaga länken. Men eftersom barn gör som vuxna gör behöver också vuxna bryta trenden. Det räcker oftast att ta sitt ansvar och det görs tydligen inte alltid i skolan idag. Det vittnade i alla fall mina elever om.

Tragiskt att vi i Sverige som har kommit så långt med formuleringar i jämlikhets- och likabehandlingsplaner inte kan hålla mobbningen stången. Problemet är att vi har så många fina dokument som vi skriver på och som ligger verkningslösa och utan praxis i byrålådorna på våra snygga kontor.  Om du som är vuxen, lärare eller vem som helst som ser barnen ser ett barn gå ensam så fråga varför hen gör det. Ingen vill egentligen vara ensam. Det är sällan självvalt. Kanske personen eller barnet svara dig att det är ok, att hen trivs i sitt eget sällskap. Tro inte det. Vi människor är ofrånkomliga flockdjur och utstötta från den dör vi  en plågsam död.

 

Mia Skäringers lite surmulna, säregna röst lyssnade jag idag på Vinter i P1 från 2017 med Mia själv. Hon reflekterande om döden i allmänhet och sin mormors död i synnerhet och det på ett nytt, fint sätt. Jag insåg plötsligt hur viktigt det är att vara äkta. Att göra upp med alla demoner som rusar runt i huvud och kropp och som hindrar en från att vara fullt ut. Det handlar ju om att älska och känna trots allt.

Ingen skam är för banal

I mitt förra inlägg manglades ordet skam som den anti-noblaste känslan av alla. Skammen är vi alla deltagare i. Genom att ge gliringar, ett höjt ögonbryn eller bara att säga: värst vad du var snygg idag då, är ju att projicera lite skam på sina medmänniskor (för om jag är så snygg idag innebär ju att jag alla andra dagar inte är det). Jag gillar att klä mig fint, att lukta gott och se snygg ut och antar att jag inte är ensam om det.

Köp en blomma, hylla Skäringer för att hon finns och ger oss tunga, sanningar om att vi är dödliga och  sårbara småskitar som bara vill bli älskade. Ta din älskade på en resa till ett land där vädret inte är främsta samtalsämne och lev lite för sjutton! Var här och nu, totalt själfull och lev dina drömmar.

Min man vill att vi hyr ut våra två lägenheter, flyttar utomlands och lever på en strand i varma vatten någonstans. Med små medel förstås, men ändå. Minns vi friåret som en gång i tiden kunde nyttjas ett år med bibehållen procent av lönen? En variant av det hörde jag skulle bli valfläsk i år. Blir det av hoppar jag på det. Direkt. Ren lyx à la Mia.

Våfflor med bär

Våfflor till lördagsmyset börjar med frukostmys. De här har vi gjort på grädde och smör och massa god topping av bär, nötter och sylt. Jag hittade inspiration, recept och middagsförslag i  matkassen .

Vad gör man annars en vårlördag när det fortfarande är för kallt för att påta i trädgården? Efter våfflorna tar vi en tur till badhuset och simmar  bort kalorierna som frukosten alstrade, kanske? Eller en lång promenad längs med havsstranden? Jag brukar alltid jobba med gummiband varje morgon under arbetsveckan för att stärka svaga axlar och nacke. Men på lördag och söndag tar jag ledigt från det för att verklige känna att jag är ledig. Idag blir det bara yoga för det kan jag inte vara utan; det blir som ett beroende. Har du själv kommit igång med dina asanas? Jag gör ju alltid hunden lite då och då för jag tycker att blodflödet rusar runt i kroppen bättre och man väcker sitt stela muskel- jag.

Här kommer en kort förklaring till varför jag överhuvudtaget startade med yoga och varför jag finner det så livsavgörande. Våfflor till trots anser jag att mat, dryck, fasta och motion är centrala delar i vardagen för att den ska fungera. Jag har alltid haft en tendens att jobba mycket, ambitiöst och snabbt för att mina uppdragsgivare ska vara nöjda. De och jobbet och prestationen har haft mitt fulla fokus och all uppmärksamhet. Jag antar att jag hyper-fokuserar särskilt vid kreativa uppdrag och det har sina fördelar, eftersom  jag för det mesta då drabbas av flow och jobbet blir gjort snyggt och grundligt.  Men kroppen tar stryk av att sitta för länge och vara hyper-koncentrerad och uppslukad av arbetet.  Därför började jag att rikta uppmärksamheten på min kropp och på att försöka göra dens behov ledande istället för hjärnans vilja. Hjärnan är ju som alla vet ute efter snabb bekvämlighet, snabb energi och omedelbar tillfredsställelse. Här kan du läsa mer.

Prokrastinering

Att veta att man använder sig av prokrastinering  är inte alltid av ondo. Tvärtom kan det att man upptäcker den här egenskapen hos sig själv leda till självkännedom och självempati. Om jag vet att jag lider av att jag skjuter upp saker till morgondagen eller råpluggar inför en tenta några timmar innan inlämning, då vet jag också något om mig själv: jag prokrastinerar. Stanna upp och fundera över varför du gör det? Ofta bottnar det i låg självkänsla och ångest över att inte tro att man ska lyckas. Uppgiften är för svår för mig! Jag kallsvettas bara vid tanken! Ta dig samman och andas, bottna i dig själv, ta tre djupa andetag och tänk. Vad triggar dig att må dåligt? Varför skulle inte du klara av det?

Det finns en psykolog som heter Timothy A. Pychyl som föreläser om prokrastinering i poddar och i föreläsningar på youtube. Lyssna här. Det som är befriande med att lyssna på honom är att man förstår att man inte är ensam om beteendet. Alla gör eller har gjort det någon gång i livet, men det drabbar särskilt oss skribenter eller/och studenter. Jag som handleder studenter som skriver examensarbete vet hur förödande prokrastinering kan vara. Kommer du inte igång genom att stå i startgroparna med en färdig idé som du kastar dig över, lär ångesten förr eller senare göra sig påmind.

Vad kan du göra åt det?

Det du ska göra är att uppmärksamma problemet och förstå när du gör det. När du har förstått, måste du uppmärksamma känslorna som kommer; var i kroppen sitter de? Sätt namn på känslan: rädsla, stress, minnen av misslyckande? Prokrastinerar du för att du har dessa känslor så inse och ha överseende med dig själv att du gör det. Nästa gång behöver du en strategi för att hantera känslorna. Låt säga att du sätter upp ett mål att du ska skriva två sidor text efter nyheterna på kvällen. När avslutningsfrasen från hallåan väl kommer dyker alla möjliga tankar upp. Det finns mängder med andra sysselsättningar som också är viktiga och angelägna. Då stannar du upp, andas och lägger märke till ditt beteende som du ändrar genom att du går raka vägen till din dator (eller vad än du skriver på).  Det finns en liten hake här och det är falsk upprymdhet. Du är så stolt över dig själv att du satte dig vid datorn att du ”belönar” dig själv med att kolla sociala medier, eller annat ”jag ska bara..”. Den fällan ska du inte hamna i. Skriv, gör, go for it. Prokrastinering good-bye!