Iterativ är ett adjektiv som syftar på en upprepande process; det som utförs dagligen. Vi använder verbet brukar eftersom vi inte har någon, så vitt jag vet, annan aspekt av verbet. Vi kan ju alltid använda presens men behöver då skjuta till ett adverb som alltid, ofta, varje dag. Idag har jag iterativt börjat dagen med gymnastik, yoga, träningspass eller vad som föredras. Jag har sedan tagit min promenad och kommit in från snön. Det snöade nämligen, stora vita flingor blötsnö och det är februari och sportlov för vissa delar av landet så det är helt i sin ordning.
I hallen slogs jag av minnen från barndomens snölekar och känslan var densamma att komma in i hallen rödblommig och blöt och sparka av sig alla kläder. En skön känsla och det iterativa är att mönstret måste ha upprepats varje dag eftersom jag och mina syskon brukade leka i snön i februari. Som alla andra barn.
Det sägs att Immanuel Kant var en rutinmänniska och som aldrig slog av på sina dagliga promenader och som åt sitt ägg på ett visst vis (som Agatha Christies Poirot heller aldrig försummade ), vilket inte bara är ett utslag och en form av trygghet utan också ett säkert sätt att få något uträttat under dagen. Kant var otroligt produktiv. Energin kan sparas på att fundera över vad man ska göra till att bara bruka göra något. Det här gör jag varje dag. Det iterativa i livet är energisparande och effektivt. Det behöver inte vara tråkigt utan kan underlätta en kreativ process. Och väcka ett skönt barndomsminne till liv. Nu är det dags för min andra kopp kaffe – den som jag tar efter att jag har lekt en stund utomhus på förmiddagen.