Minnen från orkanernas framfart på St Thomas, Västindien
Minnen befriar oss från att gå under i ett kallt och ruggigt i Sverige. Trots att solen ligger på under dagen är det kallt och fruset långt in i april. Jag sitter nu och längtar efter värmen som bara Västindien kan erbjuda. Jag tänker på skrattet i deras lokala taxibussar
med öppna sidor: de otroligt högljudda skolbarnen och alla som hälsar och vänligt utbyter ett par artighetsfraser eller bara allmän nyfikenhet. Jag kan rekommendera att köpa biljetterna på Flygvaruhuset det är billigt och snabbt att söka fram en lämplig rutt med mellanlandning och hotell.
Det var senast i februari i år vi var nere sist på den lilla skruttiga segelbåten. Orkanerna Irma och Marias framfart gjorde att jag fick känslan av att en enorm röjsåg hade härjat på ön, på något läskigt sätt har orkanen städat, rivit ner de värsta rucklen och folk jobbar med att bygga upp och rensa bort nedfallna träd; arbetet pågår fortfarande. På flygplatsen, som var stängd och nersläckt flera månader, står en skylt som säger: oops det kanske ser ut som att vi drabbats av en orkan, eller två … vi ber om ursäkt för röran. Minnen, minnen….