Skrivande Livsstil+

”Nihil humanum mihi alienum”

Inget mänskligt är mig främmande. Vi är mitt i en pandemi nu och alla försöker på sitt sätt att anpassa sig till dessa nya tider. Själv har jag vunnit mig själv genom att inte kunna göra så mycket hela tiden. Genom att tvingas hålla mig på några begränsade platser har jag också tvingats att hålla mig själv i styr, inte fly in i spänning och resor utan bara vara hemma och vårda relationer och mig själv.

Vad är ett hem? Vad är sinnesfrid och vad är jag när jag tvingas sitta på mina händer? Energin måste få sitt utlopp men det fungerar ju var helst man är. I ett dammigt och luftförorenat Warszawa har jag inte kunnat springa eftersom ögonen svämmar över och instinktivt retirerar jag. Det vore dumt att utsätta sig med kraftigt flås för dessa partiklar. Springa i ansiktsmask – nej … Det är tillräckligt jobbigt att tvingas sätta på sig den i alla affärer och offentliga platser. Den gör mig svettig och jag får klaustrofobiska känslor.

Eftersom jag vid femtio har lärt mig crawla med Therese Alshammar, tänkte jag att simning vore ett alternativ. Men alla simhallar är sommarstängda i Warszawa. Jag och en fin vän hittade en spa-liknande simhall dit vi till slut fick tillträde men det blev inte riktigt samma sak.

Så vi jobbade på ”torpet”. Omgivningarna runt är vackra med enorma äppelplantage. Vår lilla oas är ännu vackrare, även om vi inte har kunnat odla några blommor eller bygga bekvämligheter är det alltid en lättnad att komma dit. Den är en hörnträdgård och med sitt mikroklimat av buskage, många höga valnötsträd, akacior, en ensam lind, några ekar och ett tiotal äppelträd utgör den ett paradis för fåglar och smågnagare, igelkottar, katter och andra mer skygga djur. För det mesta står det tyst och tomt utan mänskligt intrång. Dess naturliga invånare kan sova tryggt i skuggan och fukten.

Jag älskar ”dzialka” – att komma dit innebär alltid jobb men det är skönt och ger en god sömn efter en heldag med primitivt liv. Vi tänkte renovera stugan som står som en liten murkloss inklämd mellan ekarna och äppelträden. Några gamla syrener har växt om den med någon meter vilket ger den ett rätt ynkligt intryck. Ingen har rört dess innanmäte på femtio år, vågar jag påstå. Jag har gjort några försök men alltid tvingats ge upp: för känslosamt, plågsamt och skört. Minnen ligger som ett tjockt töcken över hela ”dzialka”. Jag räknade till elva personer som passerat revy och lagt sin vakande hand över en mans livsverk: gammelfarfar. Han var tyskättling och fick lida mycket för sitt ursprung under kriget. Efter flyktförsök och stor dramatik för sin lilla familj, fru och tre döttrar, tog han till slut tjänst inom polisen som blåpolis (granatowy policjant) och i princip som överlöpare, vilket han fick lida för efter kriget och straffades av kommunistregimen med fattigdom och utfrysning.

De som minns honom säger att han var en fin person som antagligen bidrog till att rädda flera personers liv. Hur judarna hade det i den lilla kommunen ska vi inte ens tänka på… Alla är borta och spåren av deras handel försvunnen. Husen bebodda av polska bönder som det går bra för ekonomiskt. Varje år märks stora förändringar och äppelindustrin blomstrar. Dessa äpplen finns också att köpa i Sverige.

Död mans pose eller dead mans pose är den avslappnande slutpositionen när man har yogat. Den låter dig gå in i total avslappning och är menad att skänka energi framåt. Gör så här: lägg dig raklång med armarna utmed sidorna. Lägg en platt kudde under huvudet och vinkla fötterna lite utåt. 

Andas, andas, andas i död mans pose

Andas in, räkna till fem, håll andan i en sekund och andas ut och räkna till fem. Gör detta tre gånger tills du känner att du är fullständigt avslappnad. Vill du använda något mantra kan du göra det.  Död mans pose ska avsluta alla yoga-positioner för att ge kroppen tid att registrera tänjningarna och elasticiteten. Positionen bör du vara i, i cirka fem minuter och du kan sätta på dig strumpor och lägga över dig en filt för att inte frysa. Lyssna till mjuk musik och lägg gärna till en doft av lavendel som ger ytterligare lugnande  effekt. Tänd rökelse eller lägg en doftkudde i närheten av huvudet bara.

Tänk på kroppen

När du andas i savasana, död mans pose, kan du tänka på de olika kroppsdelarna en i taget. Tänk på ena foten och låt den slappna av, tänk på den andra och släpp spänningen i den också. Gå igenom hela kroppen, kroppsdel för kroppsdel tills du känner dig fullständigt tung och avslappnad. Om tankarna far iväg ska du låta dem göra det men att återgå till andningen ska vara ett medvetet val. Du kan andas in gott och andas ut ont, räkna dig igenom andningen eller fokusera på att luften du andas in är kall och den du andas ut är varm. Egentligen är alla dessa metoder bara varianter av fokus. Och fokus i död mans pose måste ligga på andning och på fullständig avslappning. Här ska du inte tänja, inte sträcka inte känna; bara släppa taget.

Mobbning i skolan var temat för diskussion i dag. Ett oplanerat och spontant ämne som rykande aktuellt och hett följdes upp av alla inblandade. Det visade sig att ungefär hälften av alla elever, som ju är vuxna, någon gång själva hade utsatts för mobbning. En kvinna grät och det blev känslosamt men ofrånkomligt tvunget att beröras och diskuteras med tanke på våra egna barn. Hemska tanke att de skulle bli utsatta!

Nätmobbning är samtidens problem och läs det här, som jag själv hört någonstans: att släppa ut barnen själva på internet är som att släppa ut dem på en starkt trafikerad väg och låta dem klara livhanken hem. Läs vad psykologerna säger.

Varför UtsättEr vi Våra Barn För Mobbning?

Själva grundproblemet med mobbning är att vuxna för över sina beteenden på barnen som blir intoleranta mot olikheter. (läs gärna inlägget om Mia Skäringer) Det kan räcka med ett smärre talfel eller en annan egentligen betydelselös defekt och odjuren kastar sig över offret. Det är en slags djurisk kamp för att utesluta den svaga länken. Men eftersom barn gör som vuxna gör behöver också vuxna bryta trenden. Det räcker oftast att ta sitt ansvar och det görs tydligen inte alltid i skolan idag. Det vittnade i alla fall mina elever om.

Tragiskt att vi i Sverige som har kommit så långt med formuleringar i jämlikhets- och likabehandlingsplaner inte kan hålla mobbningen stången. Problemet är att vi har så många fina dokument som vi skriver på och som ligger verkningslösa och utan praxis i byrålådorna på våra snygga kontor.  Om du som är vuxen, lärare eller vem som helst som ser barnen ser ett barn gå ensam så fråga varför hen gör det. Ingen vill egentligen vara ensam. Det är sällan självvalt. Kanske personen eller barnet svara dig att det är ok, att hen trivs i sitt eget sällskap. Tro inte det. Vi människor är ofrånkomliga flockdjur och utstötta från den dör vi  en plågsam död.

Mia Skäringers lite surmulna, säregna röst lyssnade jag idag på Vinter i P1 från 2017 med Mia själv. Hon reflekterande om döden i allmänhet och sin mormors död i synnerhet och det på ett nytt, fint sätt. Jag insåg plötsligt hur viktigt det är att vara äkta. Att göra upp med alla demoner som rusar runt i huvud och kropp och som hindrar en från att vara fullt ut. Det handlar ju om att älska och känna trots allt.

Ingen skam är för banal

I mitt förra inlägg manglades ordet skam som den anti-noblaste känslan av alla. Skammen är vi alla deltagare i. Genom att ge gliringar, ett höjt ögonbryn eller bara att säga: värst vad du var snygg idag då, är ju att projicera lite skam på sina medmänniskor (för om jag är så snygg idag innebär ju att jag alla andra dagar inte är det). Jag gillar att klä mig fint, att lukta gott och se snygg ut och antar att jag inte är ensam om det.

Köp en blomma, hylla Skäringer för att hon finns och ger oss tunga, sanningar om att vi är dödliga och  sårbara småskitar som bara vill bli älskade. Ta din älskade på en resa till ett land där vädret inte är främsta samtalsämne och lev lite för sjutton! Var här och nu, totalt själfull och lev dina drömmar.

Min man vill att vi hyr ut våra två lägenheter, flyttar utomlands och lever på en strand i varma vatten någonstans. Med små medel förstås, men ändå. Minns vi friåret som en gång i tiden kunde nyttjas ett år med bibehållen procent av lönen? En variant av det hörde jag skulle bli valfläsk i år. Blir det av hoppar jag på det. Direkt. Ren lyx à la Mia.

Våfflor med bär

Våfflor till lördagsmyset börjar med frukostmys. De här har vi gjort på grädde och smör och massa god topping av bär, nötter och sylt. Jag hittade inspiration, recept och middagsförslag i  matkassen .

Vad gör man annars en vårlördag när det fortfarande är för kallt för att påta i trädgården? Efter våfflorna tar vi en tur till badhuset och simmar  bort kalorierna som frukosten alstrade, kanske? Eller en lång promenad längs med havsstranden? Jag brukar alltid jobba med gummiband varje morgon under arbetsveckan för att stärka svaga axlar och nacke. Men på lördag och söndag tar jag ledigt från det för att verklige känna att jag är ledig. Idag blir det bara yoga för det kan jag inte vara utan; det blir som ett beroende. Har du själv kommit igång med dina asanas? Jag gör ju alltid hunden lite då och då för jag tycker att blodflödet rusar runt i kroppen bättre och man väcker sitt stela muskel- jag.

Här kommer en kort förklaring till varför jag överhuvudtaget startade med yoga och varför jag finner det så livsavgörande. Våfflor till trots anser jag att mat, dryck, fasta och motion är centrala delar i vardagen för att den ska fungera. Jag har alltid haft en tendens att jobba mycket, ambitiöst och snabbt för att mina uppdragsgivare ska vara nöjda. De och jobbet och prestationen har haft mitt fulla fokus och all uppmärksamhet. Jag antar att jag hyper-fokuserar särskilt vid kreativa uppdrag och det har sina fördelar, eftersom  jag för det mesta då drabbas av flow och jobbet blir gjort snyggt och grundligt.  Men kroppen tar stryk av att sitta för länge och vara hyper-koncentrerad och uppslukad av arbetet.  Därför började jag att rikta uppmärksamheten på min kropp och på att försöka göra dens behov ledande istället för hjärnans vilja. Hjärnan är ju som alla vet ute efter snabb bekvämlighet, snabb energi och omedelbar tillfredsställelse. Här kan du läsa mer.